Elias Martin, döpt 8 mars 1739 i Stockholm, död 25 januari 1818, svensk målare som vann internationell berömmelse under sin livstid för sina landskapsmålningar, porträtt och genremålningar, och var "associate member" av Royal Academy. Elias Martin var son till åldermannen i snickarämbetet Olof Martin och Ulrika Haupt, syster till Georg Haupt. Han fick sin första utbildning hos fadern och visade sådan talang att han sändes till ämbetsmålaren F.C. Schultz. Genom denne fick han anställning hos Fredrik Henrik af Chapman som arkitekturritare och teckningslärare för officerarna i Sveaborg. Där fick han ledning av fältmarskalken Augustin Ehrensvärd, och umgick med och undervisade dennes son Carl August Ehrensvärd.  Related Paintings of elias martin, gustav :. | Bird upon a branch | View from North Quay | The Lying-in Room | Lady Writing a Letter with Her Maid (detail) ert | naken under en gran |
Related Artists:
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
CARRACCI, Antonio
Italian Baroque Era Painter, ca.1583-1618 Painter, son of Agostino Carracci. He was born either c. 1583 (Baglione) or in 1589 (Bellori). His mother was a Venetian courtesan named Isabella. After his father's death, he joined the Roman household of his uncle Annibale Carracci. While Antonio may have collaborated with other studio assistants on the wall frescoes (1603-4) of the Galleria Farnese and the decoration (1606; commissioned from Francesco Albani) of some rooms in the Palazzo Mattei di Giove, Rome, his earliest undisputed works date from after Annibale's death in 1609. At that time, according to Monsignor G. B. Agucchi (Malvasia), Antonio returned briefly to Bologna, with the intention of joining Ludovico Carracci's studio, but the proposed collaboration came to nothing. A frescoed Vision of St Francis in the lower oratory of S Colombano was most probably painted during this Bolognese sojourn, and his Burial of Christ (Rome, Gal. Borghese) dates from c. 1609. He returned to Rome in 1610 and assisted Guido Reni in the Pauline Chapel of the Palazzo del Quirinale, where he painted Virtues and other subsidiary figures on the walls.
Henry Moret
French Impressionist Painter, 1856-1913